Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Esaias Tegnér ser ut att här ha förfäktat åsikten att det är språket som bestämmer över tanken och inte tvärtom. Det gjorde han ändå inte men han närmade sig en insikt som kognitionsforskningen anammat.
Vi kan inte uttrycka det vi inte har ord för. Detta utnyttjar totalitära samhällen i sin propaganda, t ex i Sverige försöker man nu manipulera personliga pronomina så att en könsskillnad skall bli omöjlig att uttrycka – man vill rensa bort orden ’han’ och ’hon’. Språket skall göras fattigare, dissidenter svältas ut.
En mildare variant är att skapa ett lyckospråk, också här har man i Sverige nått långt. Den som blir avskedad från sitt arbete – får ”sparken” på vulgär svenska – blir i officiell svenska ”friställd”.
Många andra exempel finns men anmärkningsvärt är att man också fått de avskedade själva och deras intresseorganisationer att acceptera detta språkbruk! Man kan alltså höra en svensk säga: ”Jag blev friställd efter samarbetsförhandlingar” utan att han eller hon reagerar på det manipulerade språket.
En tredjedel av Latinamerikas yta upptas av Brasilien med portugisiskan som nationalspråk. Vad betyder detta för författare som i övrigt delar många yttre betingelser med spanskspråkiga?