Mina läsare har antagligen redan hunnit ta sig genom årets upplaga av Julen i Kaskö och noterat skämtteckningen på s. 73. Två interner i randiga fångkläder samtalar:
– Du hadd ju ett eget litet tryckeri. Du. Hur hamna du henn?
– He va då ja börja tryck 300 euros sedlan.
Situationen är ju tragisk men Hellmans teckning är avsedd att vara humoristisk. Gråt därför inte – de inblandade karaktärerna är fiktiva. I Träskända finns också ett litet tryckeri. Dess innehavare har inte begått samma misstag utan han har specialiserat sig på femtioeurossedlar. Någon valör måste man välja och sedlar med högre siffror kontrolleras noggrannare. En femtiolapp kan däremot slinka igenom på platser utan granskningsapparatur. Med mindre sedlar blir det svårt att uppnå lönsamhet.
Problemet är vattenstämplarna. Innan en privat tryckare fått fart på kommersen har han sällan råd att investera i maskiner som klarar av att kopiera sådana tillräckligt väl.
Och vem uppfann koppartråden? Äran tillkommer två bönder i Laihela som samtidigt fick syn på en fempennisslant. Tryckaren i Träskända är inte personligt bekant till mig utan om hans existens fick jag veta av en person som samtidigt som jag fick syn på det sedelfragment jag berättade om den sista december.
Han avstod frivilligt från hittelönen och fortsatte sin okända vandring åt det andra hållet. Jag har ännu några kilometer att avverka.
Jag är en enkel rapportör av livet och upphovsmannarätten till faktauppgifterna ovan tillkommer min passant. Ett tips: har ni många sedlar med samma nummer, kan det finnas skäl till försiktighet.