Hon är lång och hon är kraftig och hon liknar en diskuskastare jag sett på bild.
Men det är nog inte hon för kassan i den lilla butiken rör sig tungt och mödosamt, inte som en idrottskvinna.
Hon sitter nämligen inte stilla på sin plats utan just idag, när hon är ensam här, är det en mängd olika uppgifter som pockar på hennes uppmärksamhet. Förutom en ovanligt lång kö av kunder, och alla pockar de. De säger inget, de samtalar inte heller, men det syns att de pockar där de står.
Det ovanstående hör inte till saken eller kanske gör det det ändå. För det kan vara det röda jäktet som får hennes språk att bli ännu mera telegrafiskt än eljest.
Hon säger: ’j! Det är uttytt: Hej! Eller: Moi!
Hon säger: ’kuitt? Det är uttytt: Vill Ni/Du ha kvittot?
Hon säger: ’krtt? Det är uttytt: Har ni (vaddetnukanvaraförförmåns)kort?
Hon säger: ’koa! Det är uttytt: Jag tillönskar Er/Dig en god fortsättning på dagen!
Och under hela denna konversation är hennes blick stadigt bortvänd, mot nästa kund eller kassaapparaten eller kanske något problem med en presumtiv snattare i blickfånget?
OM du hinner läsa detta mellan plikterna, frk/fru Kass-Sandra, ber jag att få tillönska Dig en hyfsad jul desslikes!