«

»

dec 03

Möten, virus och mänskor, del 1027

Världen, inleder Ludwig Wittgenstein sin Tractaus, är allt som är fallet.

1. Die Welt ist alles, was der Fall ist.

Det är en definition som på samma gång är uteslutande och inneslutande. Den utesluter pegaser och den innefattar varje enskilt existerande föremål. Satsen har översatts ”allt som är fallet” eller ”allt som är som det är”. (Den senare översättningen är naturligtvis mindre lyckad men vissa språk har inga andra alternativ.)

Eller skall satsen förstås inte som en definition av världen utan som en definition av vad det innebär att vara fallet, ”der Fall”?

Innefattar den både tingen själva och relationerna mellan dessa? Han fortsätter:

1.1 Die Welt ist die Gesamtheit der Tatsachen, nicht der Dinge.

Världen består alltså (eller ”sammanfaller med”, ”är liktydig med”). Finns det något utanför världen? Ja, i så fall hör också det till världen.

1.11 Die Welt ist durch die Tatsachen bestimmt und dadurch, dass es a l l e Tatsachen sind.

Det är mao. förbjudet att ens ställa frågan om det utomvärldsliga. Eller så är denna fråga meningslös, eftersom den själv tillhör det som är fallet.

1.12 Denn, die Gesamtheit der Tatsachen bestimmt, was der Fall ist und auch, was alles nicht der Fall ist.

Men var skall denna ”helhet” befinna sig? Om den inte har en plats, tillhör den ju inte heller världen.

1.13 Die Tatsachen im logischen Raum sind die Welt.

Vi måste alltså röra oss i det logiska rummet och i detta sammanhang betyder det väl ungefär ’tankens rum’ – en motsägelse i sig, om man opererar med ett konkret rumsbegrepp.

1.2 Die Welt zerfällt in Tatsachen.

Ordet ’zerfällt’ ger intrycket av att det är fråga om en process, att det är först vid betraktandet av världen som den sönderfaller vilket för tankarna till solipsismen eller till biskop Berkeley.

1.21 Eines kann der Fall sein oder nicht der Fall sein und alles übrige gleich bleiben.

Och VAD är detta ’övriga’?

För övrigt tycks numreringen inte följa gängse ordningar, utan satser med längre befinner sig i någon mening ovanför det de explicerar snarare än att de utgör utläggningar av detta.