Vid de pågående världsmästerskapen i fotboll i Qatar har medierna fäst sig vid två missförhållanden.
Det första är arrangörernas negativa inställning till de s.k. regnbågssymbolerna. Landslagskaptenerna tvingades avstå från sina bindlar och BBC uppmärksammar särskilt att en f.d. kvinnlig fotbollstränare i publiken uppmanats att ta av sig sin hatt med dessa färger!
Reaktionen är fullt förståelig. Den livsstil som regnbågsfärgerna symboliserar är en oundgänglig förutsättning för modern fotbolls- och nöjesindustri. ”Fotbollen är större än livet” heter det ibland och det vulgära snusk som färgerna står för måste ges fritt utlopp på arenorna om sporten skall ha den kathartiska inverkan som vi känner redan från Roms gladiatorspel.
Det andra är förbudet mot alkoholförsäljning under matcherna. Hur skall man kunna avnjuta matchens finesser om de naturliga spärrar, som alkoholen i vanliga fall avlägsnar, fortfarande påverkar omdömet? En grov tackling, en ful eftersläng kan inte uppskattas rätt av ett nyktert sinne. Och i opåverkat tillstånd har de flesta av oss ännu kvar den känsla för fair play som gör att vi inte förmår nedsätta motståndarlagets både prestationer och personliga egenskaper på det sätt som hör till fotbollens innersta väsen.
Nu är det verkligen att hoppas att ordningsmakten i Qatar inte också ingriper mot fotbollsvåldet! Visst är de förluster i mänskoliv som detta medför både beklagligt och i sig icke eftersträvansvärt på det individuella planet men varje samhällelig företeelse har sina kostnader.
Slagsmål efter avgörande matcher är omistliga och det kan inte hjälpas att de kräver sin tribut, ibland också i form av mänskoliv.
Det internationella fotbollsförbundet har förhoppningsvis insett sitt misstag när spelen beviljades en nation med strikta moralbegrepp. Nu kan fotbollens verkliga vänner bara se fram mot en återgång till det normala om fyra år.