Är det vackert på månen?
Nej, det kan det inte vara. Där finns inga mänskor.
Nu planerar man att grunda en liten bosättning där. Och med den uppkommer de estetiska värden som bevisar att också de sköna konsterna gör framsteg, utvidgar sitt territorium.
När den första astronauten genom gluggen beundrar den första jordnedgången, då är det en revolution lika omvälvande som när vanliga bönder på adertonhundratalet plötsligt uppmärksamgjordes på skönheten i sin rustika omgivning.
Och vilket blir sedan följande steg? Det är redan betydligt närmare, utvecklingen går nu allt snabbare.
Det är när astronauten ropar på sin Måna: ”Kom och titta vilken jordnedgång!”