Två kvinnor stod vid ytterdörren och bad mig släppa in dem. Vem är ni? De svarade:
Vi komma ifrån ria ra, ria ra, ria ra,
vi komma ifrån ria ra, asker dasker da.
Det lät misstänkt. Jag frågade:
Vad har ni här att göra, göra, göra,
vad har ni här att göra asker dasker da.
De visade legitimationen som hängde om halsen på dem. De sade:
Vi söka efter drottningen, drottningen, drottningen,
vi söka efter drottningen asker dasker da.
Det lät inte så trovärdigt. Jag var fortfarande misstänksam:
Vad skall den flickan heta, heta, heta,
vad skall den flickan heta, asker dasker da.
De sjöng:
Jo hon skall heta Ann-Christin, Ann-Christin, Ann-Christin,
jo hon skall heta Ann-Christin asker dasker da.
Så heter faktiskt min granne. Vad gör man? Det känns som om jag begick ett brott när jag släppte in dem men å andra sidan är det ett brott att inte bistå tjänstemän på lovliga ärenden från utmätningsverket.
Med sorg i hjärtat öppnade jag ytterdörren.
Asker, dasker da.