Vi kan kalla honom Mats.
(Varför skulle han inte också kunna heta Mats på riktigt?)
Jag såg Mats på stan igår, han såg inte mig.
Nu ringde det och numret var främmande. Jag svarade.
– Hej, sade han. Det är Mats.
Ett sådant sammanträffande, vi hade inte setts på flera år och dagen efter att jag såg honom ringer han.
– Hur har du det, undrar jag?
– Sisådär, säger Mats. Och det. Det är litet ensamt efter min mors död…
– Vad, säger jag, har din mor dött? Hon som verkade så frisk och kry. Vad hände?
Mats berättar vad som hände. Han berättar också att han flyttat.
– Det är många omställningar, sade jag. Jag såg dig faktiskt på stan…
– Jaså? säger Mats. Ja, jag var faktiskt till X-market för att köpa Y.
– Det var inte i närheten av X-market, säger jag. Det var i Z.
(Har han blivit så upprörd av moderns död att han börjat glömma vad han haft för sig?)
Sådär fortsätter vi en stund – ja, länge. Tills det framgår att det inte är den Mats jag tänker på utan en annan bekant med samma namn som jag talar med.
Hur får jag nu alla bitar på plats igen? Hans mor måste först återkallas till livet. Sedan får han lov att flytta tillbaka osv.
Det kan kräva en betydligt längre tid än vårt samtal gjorde. Jag ber den benägne läsaren om överseende med min distraktion under tiden.