Knappt hade jag publicerat del 934 (den 24 augusti) förrän en vän gav mig en bok om en filosof.
I den läser jag:
”Jag-Du” relationen förmedlas genom ordet, genom språket. Men samtidigt negerar språket denna relation. Orden hotar förvandla Duet till ett Det. Först tystnaden upplöser denna förstelning. Tystnaden blir till ett meddelande. [Filosofen] nämner som exempel två människor som sitter på en bänk utan att tala med varandra. De är drabbade av den ogenomträngliga oförmågan att inte kunna meddela sig. Men plötsligt bryts förtrollningen, utan att någon yttrar ett ord. Oförbehållsamt strömmar meddelandet ur honom och tystnaden bär det till hans granne, för vilken det var tänkt, och denne mottar det oförbehållsamt som allt äkta öde.”
Det var nog något i den stilen jag menade.