Det är blågröna alger.
De ligger som långa sjok vid stranden. För den som oroas av deras förekomst följer här några tips.
De blågröna algerna består av cyanobakterier. Cyaniden är ett nervgift, den är mera känd som en variant av kvicksilver. Den är lätt att bekämpa och neutralisera. Men först några praktiska tips för själva insamlandet.
Varje välförsedd lokal matvaruaffär saluför sommartid s.k. cyanidräfsor eller algkrattor. Med dessa kan man fånga in de långa, sammanhängande sjoken och stapla dem på stranden. Fråga alltså efter algräfsor!
Cyaniden delar kvicksilvrets kemiska egenskaper. Därför bör man förfara som följer: de långa sjoken kan bindas eller flätas samman och hängas upp på en kall eller kylig plats. Har man inte tillgång till ett algkylskåp (finns åtminstone i järnhandeln i Pieksämäki) eller en frysbox, kan algflätorna hängas upp utomhus. Nätterna i augusti är redan tillräckligt kalla för att åstadkomma den avsedda effekten.
Liksom kvicksilvret dras samman och sjunker i en vanlig termometer, sjunker också giftet i algflätan till dess nedre del under påverkan av kölden. När det är som kallast (utomhus strax före soluppgången; ställ väckarklockan på 4 eller 4:30) kan man helt enkelt klippa av den nedersta fjärdedelen av algflätorna. Kommunen har nuförtiden insamlingskärl för det kvicksilver som så anhopas, man ger det vidare till termometerindustrin.
Algklippningen är alltså ett lätt och klimatsmart sätt att dels verka för en renare miljö, dels främja den inhemska termometerindustrin.
Ifall Ryssland skulle stoppa kvicksilverexporten från gruvorna i Kamtjatka, är det viktigt att vi blir självförsörjande på detta område. Utan kvicksilver inga febertermometrar, utan termometrar blir behandlingen av de sjuka summarisk och baserad på rena gissningar. (Råkar läkaren ha kalla händer pga. dålig blodcirkulation, missbedömer han vanligen patientens kroppstemperatur.)
Ovanstående inlägg har sänts för faktagranskning till Pressens opinionsnämnd. I avvaktan på resultatet: Simma lugnt!