Jag litar på läsarens fulla diskretion.
Men jag trodde att stranden skulle vara lika tom som vanligt och det var den inte. Jag smög ner de kläder jag skulle tvätta i vattnet. Inte använder jag några förorenande medel för ändamålet men det vet inte de som ser mig.
Två små cykelnycklar lämnade jag på stranden. Uppkommen var de borta. En kvinna berättade att hon sett dem men att en annan kvinna hade plockat upp dem och bestyrsamt vandrat vidare med dem.
Inte fanns här någon inlämning för hittegods och inte fanns de vid anslagstavlan heller. Kvinna 1 hjälpte mig länge att leta men så måste hon åka hem. Jag vandrade av och an längs stranden med blicken stadigt i marken.
Kvinna 3 ropade något och kom springande efter mig. Var det hon som tagit till vara nycklarna? Nej, hon hade ett annat ärende.
Hon meddelade att jag är en pedofil och att hon kommer att polisanmäla mig.
-Jaså, sade jag.
Hon hade en pojkvän med sig, han var tyst och tittade bort. Han var fullklottrad med graffiti, de hade med sig en musikapparat och dessutom en förbjuden hund.
Kvinnan var intensiv, målad även hon och säker på sin sak. Jag hade kommit bara för att smygtitta på barn.
-Jaså, sade jag och fortsatte letandet.
Ingenting hittades. När jag kom tillbaka till den plats där kvinna 3 satt, hade hon ändrat sig. Hon skulle inte anmäla mig. Hon led av förföljelsemani, sade hon, och bad så mycket om ursäkt.
Hennes pojkvän tittade bort.
Kvinna 3 och jag önskade varandra välsignelse på den fortsatta livsvägen. Sedan cyklade jag vidare, ty jag hade inte låst cykeln.
Men nycklarna är fortfarande borta.