Vid järnvägsstationen får jag vänta över en timme på min buss.
Jag ser lokaltågen från Helsingfors anlända med jämna mellanrum. Dörrarna öppnas och ut strömmar en svart massa – mycket större än vanligt.
Klädseln är alltså övervägande svart. Många har T-skjortor med namnet på en könssjukdom i stora bokstäver på ryggen eller bröstet. Några texter – ofta med gotiska bokstäver – excellerar i fula ord och svordomar.
Vad är det frågan om? Jag får igen tillstånd att sätta mig i skydd för regnet på en krogs täckta uteservering. Och en stund senare bryter ett våldsamt oväsen löst på någon plats i närheten.
Män i min egen ålder, vuxna kvinnor, inte bara ungdomar har samlat sig här för detta spektakel. Antagligen betalar de också för inträde.
Jag brukar för det mesta försöka förstå det jag iakttar och komma med en förklaring.
Nu kan jag varken förstå eller förklara något alls.
Min buss kommer och för mig i den andra riktningen.