Litteraturen menar ofta, kanske för det mesta, något annat än den säger. Att öppna en bok är att ingå ett tyst kontrakt med dess författare – du får ljuga för mig och jag låter mig bedras.
Det som i det s.k. normala livet är ett tecken på en störning av verklighetssinnet, en regression eller tillbakagång till ett tidigare stadium, är för läsaren ett sundhetstecken. En ”regression i jagets tjänst” (Ernst Kris) låter oss njuta av fiktionen, leva oss in i handlingen, hela tiden medvetna om att allt detta trots allt inte är sant.
En av de första spanska dikter jag fascinerades av är författad av Juan de la Cruz och dess innehåll är mystiskt-symboliskt. Nu står jag lika främmande för mystik i kristen tro som en gädda för aritmetik – äkta luthersk dogmatik är ju alltid entydig, den är klar och genomskinlig som Vesijärvis vatten.
Men rytmen, ljuden, metern är oemotståndliga i La noche oscura:
En una noche oscura,
con ansias en amores inflamada,
(¡oh dichosa ventura!)
salí sin ser notada,
estando ya mi casa sosegada.
A oscuras y segura,
por la secreta escala disfrazada,
(¡oh dichosa ventura!)
a oscuras y en celada,
estando ya mi casa sosegada.
En la noche dichosa,
en secreto, que nadie me veía,
ni yo miraba cosa,
sin otra luz ni guía
sino la que en el corazón ardía.
Aquésta me guïaba
más cierta que la luz del mediodía,
adonde me esperaba
quien yo bien me sabía,
en parte donde nadie parecía.
¡Oh noche que me guiaste!,
¡oh noche amable más que el alborada!,
¡oh noche que juntaste
amado con amada,
amada en el amado transformada!
En mi pecho florido,
que entero para él solo se guardaba,
allí quedó dormido,
y yo le regalaba,
y el ventalle de cedros aire daba.
El aire de la almena,
cuando yo sus cabellos esparcía,
con su mano serena
en mi cuello hería,
y todos mis sentidos suspendía.
Quedéme y olvidéme,
el rostro recliné sobre el amado,
cesó todo, y dejéme,
dejando mi cuidado
entre las azucenas olvidado.
Vad beror det på?
Och hur kommer det sig att vi kan säga mera om hur det förhåller sig i verkligheten genom att säga mindre, klargöra vår uppfattning genom att påstå något som med säkerhet inte är sant?
Enligt Wittgenstein är det möjligt att med tre ord uttrycka varje möjligt sakförhållande i världen.
Han har rätt.
Han har fel.