Det var tal om Jiménez’ mildhet och Aleixandres inåtvända svårtillgänglighet men förutom Blas de Otero skrev också Gabriel Celaya en tillvänd poesi. Den liknar den ryska revolutionspoesin. I Finland kanske Elmer Diktonius kommer närmast i diktionen.
Några strofer ur La poesía es un arma cargada de futuro:
Maldigo la poesía concebida como un lujo
cultural por los neutrales
que, lavándose las manos, se desentienden y evaden.
Maldigo la poesía de quien no toma partido hasta mancharse.
Hago mías las faltas. Siento en mí a cuantos sufren
y canto respirando.
Canto, y canto, y cantando más allá de mis penas
personales, me ensancho.
Quisiera daros vida, provocar nuevos actos,
y calculo por eso con técnica qué puedo.
Me siento un ingeniero del verso y un obrero
que trabaja con otros a España en sus aceros.
Tal es mi poesía: poesía-herramienta
a la vez que latido de lo unánime y ciego.
Tal es, arma cargada de futuro expansivo
con que te apunto al pecho.
Om denna blogg kunde “provocera nya handlingar” skulle de handlingarna vara verk av förlåtelse och försoning. Bloggen är av sorg upprunnen och hon som hatar fortsätter ännu sitt verk.
Nya åtal, nya anklagelser, nya åtgärder av förakt och manipulerat myndighetsvåld rinner ständigt fram. Men laddad, laddad för framtiden – den egna och efterkommandes – är också varje gest av försoning hon avvisar.