Hjalmar Gullberg skrev Häger på bryggan (Terziner i okonstens tid), den börjar:
Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst, kommen som från ingenstans,
bakom och lät mig på mitt hårda läger
död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.
Nu låg jag naturligtvis inte naken på bryggan men jag befann mig dock på stranden, på en bänk, när Den okände dök upp.
De mellanliggande verserna må läsaren anpassa inte på mig, utan på Den okände:
Jag var en kvarglömd rest, en förorening.
Hans tid var inne där han stod på vakt –
min var ett vakuum, en tågförsening,
bortfall av syfte i en passiv akt.
Den sky som bar min dröm för vita segel
gick plötsligt i det blå med annan frakt,
och sjön jag hållit som min runda spegel
på bryggans skaft var lösgjord från min sjö.
Det sus som gick i vassen kom var regel
från förr att skälva utan kraft, ett rö.
Var det en fantasibild som blev kluven,
eller en verklighet som skulle dö.
En värld gick mig ur händerna. Var tjuven
den grå staty som till min sträckbänk kom
och utan avsikt långsamt drog åt skruven?
Han var nämligen en märklig ung man. Det fanns inga andra på stranden och han skydde inte sällskap även om han var sällsynt sluten i sig själv. Klädd i svart och mörkgrått och med sina svarta stuprörsbyxor kunde han ha gått för en smalbent fågel:
När hägern lyfte lika ljudlöst som
han stod på bryggan utan varning, hävde
jag mig på axlarna och såg mig om.
Förlamningen var borta och den kvävde
insöp en luft som återfick sin glans.
Var det sitt rike som den andre krävde?
Finns det en ordning bortom människans?
Ett tryck vek från mitt hjärta, en förhårdning.
Tre dagar kom hägern så. Jag såg i hans
ankomst ett varsel om en sådan ordning.
Liksom Gullbergs häger kom han tre dagar. Han satt i fosterställning, om man kan sitta så, och rökte en cigarrett, en enda. Vad den innehöll kan jag inte bedöma. Röken luktade inte tobak.
Det var tystnad, isolering, var det också förtvivlan? Jag respekterade hans tystnad och inte ett ord yttrades oss emellan.
Efter de tre dagarna var han borta.