– Se på farbror Nitram! säger folk i bygden med veliga söner. Se och lär! Hos honom är tanke och handling ett!
Ja, det gäller naturligtvis döttrarna också. Och det där med ”ett”, det är möjligen en liten överdrift. Det kanske är bäst att ändra det till ett något lägre värde. Hur låter det med ”Hos honom antar tanke och handling tillsammans värdet 0,95 eller ett närmevärde till detta”?
Så är det att byta tankar med deprimerade pietister. Jag har nämnt två; det finns flera. Kalla henne Pia.
Den som lider av depression, bör akta sig för pietistisk smitta. Och lider man redan av pietism, är depression en mycket allvarlig följdsjukdom.
Pia är ärkepietist. Hon har funnit en 1700-talsförfattare som hon skattar högre än alla andra. Problemet med dessa upplysningspietister är att de kan föra ett rätt tal men de är obotligt inkrökta i sig själva – vilket är synden framom andra.
Allt måste analyseras, tolkas. Berömmer man en ä.p. blir svaret att det inte finns något skäl till beröm, ty allt hon har är givet av Skaparen. Klandrar man Pia, säger hon att man har så rätt, så rätt, ty sådan är hon verkligen – ja, än värre. (Jag skulle bara veta hur usel.)
Den syndakänsla ä.p. ger uttryck för kan inte ta sig för starka ord. Och ändå är den inte fullständig.
Vad Pia inte förstår – ty hon är, som sagt, också deprimerad – är att intet mänskligt är fullkomligt. Det är därför inte sant, om någon kallar dig en fullkomlig idiot.
Det finns ingen luthersk depression. Det finns bara ett antal deprimerade lutheraner.
En dag skall nådens centrifugalkraft övervinna Pias inkrökthet.
Hinsides eller här?