Vi lever mitt i världshistorien, mitt i världshistorien lever vi.
Och ändå är dagarna lika långtråkiga som vanligt. Varje gång jag hör eller ser ett flygplan, tänker jag på Maja. Maja är yngre än jag, mycket yngre, men varje gång hon hör eller ser ett flygplan, grips hon av skräck.
Den har ingen förnuftig orsak, säger hon. Det har den visst det, för den har sin rot i de uppbyggliga berättelser från kriget hennes farföräldrar trakterade henne med där uppe i norr.
De var många syskon och är det fortfarande. De blev alla rädda men mest rädd blev Maja.
Nu kommer fienden!
Värre än kriget är rädslan för kriget. Värre än en oviss framtid är vissheten om framtidens ovisshet.
Det var Majas aforismer jag lovade strö in i min framställning någon gång.
Drömmarna är grädden på en misslyckad tårta.