Min medvetna strävan att trivialisera dessa inlägg gör framsteg, dvs. inga alls.
Detta insåg jag en tidig fredagsmorgon då jag styrde kylaren mot grannstaden. Det var tidigt, men ändå – trafiken var ovanligt gles.
Var det en helgdag? Nej, inte i slutet av januari. Andra skäl kom jag inte på.
I servicestationens kafé satt mycket färre gubbar än vanligt. Vad hade hänt?
Småningom tvingade sig insikten på mig: det var inte fredag. Det var lördag.
Att inte veta vilken veckodag vi har, är ett tecken på demens. Men testaren kanske har både TV och tidningar. För den som undviker nyheter är veckodagen ingen självklarhet. Och har man ingen sådan mobiltelefon heller, så.
Jag vet dock vad klockan är då jag vaknar. Jag vet när det ljusnar och ”var spindlarna spänna i vassen nät över vattnet, var den skummaste dagningen dallrar i den blommande ljungens skogar”.
Robinson Crusoe var ingen vilde utan en civiliserad mänska. Därför höll han reda på dagarna! När han äntligen fick sällskap, fick det sällskapet namnet Fredag.
Henne, som sålde mig mitt morgonkaffe, kallar jag hädanefter Lördag.
Lördag. Lördag!