Arbetar hjärnan bättre när man har feber? Är en febril tankeverksamhet överlägsen den friskt sunda?
Nåja, men på BBC:s sida hade de en rubrik som ställde frågan om man bör ljuga för personalavdelningens representant när man lämnar ett arbete och får frågan hur det varit? Skall man säga vilket helvete man utstått eller artigt svara att allt har varit så bra, så, tack?
Jag vet inte om britterna är större lögnare än andra. Men det förefaller naturligt för dem att ställa en sådan fråga och att svara: ja, man bör ljuga. Läser man läsarkommentarer till ligamatcherna i fotboll inleder de ofta med ett ”vi älskar NN” men han är den sämste spelare som världen skådat, han borde ha bytts ut redan före han inledde karriären, han kunde säljas till Finland, eller något liknande grovt.
Febern? Ja, jo. Jag måtte ha drabbats av en momentan stegring när jag trädde ut genom ytterdörren. Där stod nämligen en granne och visade stolt hur han riggat upp julbelysning kring porten. Vad tycks? frågade han.
Han tänkte kanske att jag blev stum av beundran. Han fortsatte: Men titta där borta, på min egen trappa, där är ännu flera lampor!
Mycket riktigt. Synen fick mig att må illa. Vad skulle en engelsman ha svarat? I love it? Great?
Min stegring räddade mig och jag sade sanningsenligt: ”Nu ser man verkligen att julen är på kommande!”
Kanske log jag också, svårt att avgöra. En annan granne stötte till och jag försvann runt knuten med samvetet jämförelsevis obefläckat.