Två män sammanträffar jag med för en mindre skriftlig formalitet. Den ene är driftig och pratför; han är affärsman. Hans kumpan är en tystlåten man i sextioårsåldern, jordbrukare.
Den äldre sitter tyst. ”Hans konst att tiga är beundransvärd”, för att citera Gullbergs väpnares omdöme om St. Bernhard av Clairvaux.
I de tystlåtnas sinne rör sig ofta de djupaste tankarna. Medan affärsmannen ordar om sina affärer och om ett och varje, undrar jag vilka iakttagelser om världen och den mänskliga naturen som i detta ögonblick tar form bakom tänkarpannan.
Affärsmannen pratar. Just nu för han in samtalet på bilar och han nämner märken på några i närheten parkerade – bland dem en paketbil, Ford Transit.
Då bryter den djupsinnige tystnaden. Han yttrar ett ord, det enda under hela mötet. Han säger:
– Transkit!
Att påstå att han ler, skulle vara att överdriva. Men han ser, om möjligt, nöjd ut när han fällt sitt omdöme och för världen uppenbarat något av sitt innersta för oss, som så ofta rör oss blott på ytan av tingen.