Det äkta par jag skulle ha skjutsat (del 610) var övertygat om att händelsen hade en mening. Det var den enda resa vi länge diskuterat och planerat och det var den enda gången bilen gjorde på detta sätt. Både före och efter har den startat prickfritt, många gånger och utan undantag.
Vad menade de med att händelsen hade en mening?
Allt som sker har en mening – ond eller god. Det är något annat de avser. De avser uppenbarligen att trots att de längtat ut till landet och träsket, var det till deras eget bästa som detta inte förunnades dem. Det var något annat, och bättre, som skulle inträffa i stället.
Det är lätt att vara skeptisk till en sådan världsförklaring. För något år sedan gick en tromb över nejden, och någon utbrast för mig att Gud lät alla träd på hennes tomt stå kvar.
Visserligen – men hos grannen fälldes hälften. Var det ett straff, kantänka? Jag vägrade därför dela hennes själviska trombsyn.
Men allt detta spekulerande väger lätt som en fjäder mot det som faktiskt skedde i midsommarfallet och som fyllde även mig med häpnad.
Meningen infann sig nämligen! Och den äkta maken som bett mig meddela honom så fort jag lärt känna den, kunde jag ringa och upplysa om den mindre än ett dygn senare.
– ”Detta underliga liv”, sade hon.