I fjor skrev jag om ett möte på en bänk i ett köpcentrum. En mörk man ville veta om torsdagen är torsdag.
I år lyssnade jag till liknande prat. Det gällde dagens helg. Dessa kvinnor vid kassan var svenskspråkiga, de förstod därför av sig själva att torsdagen är rätt veckodag.
– Men i fjor inföll dagen den 23 maj, sade en bestämt.
De kom i alla fall överens om att Kristi himmelsfärds dag infaller efter påsken. Ett par veckor, eller så.
Ytterligare något år förut skrev jag om köprat i kassan. Någon beskärmade sig över den sena påsken – man ändrar på allting nuförtiden!
Kassan höll med.
Det var ju så sent som i Nicaea år 325 man kom överens om tidpunkten för firandet. (Anastasia firade i år den 2 maj. Principen är densamma men i Ryssland följer kyrkan den julianska kalendern.) Vad är tusensjuhundra år? En dag eller två. Sedan Nicaea har vi firat Uppståndelsen den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.
Men första maj infaller samma datum varje år och har så gjort sedan Caesars tid. Liksom den 8 juni har gjort och skall göra.