Det stora köpcentret i huvudstaden är en ödslig företeelse.
Masktvång, står det överallt på alla språk utom svenska. Vilket också betyder att jag inte har någon skyldighet att förstå det.
Men folk bär mask. De går också med raska steg längs de ändlösa gångarna, med social distans på två meter. Det lär bli en lättnad för oss finländare när viruset alternativt regeringen ebbat ut och vi kan återgå till det vanliga – fyra meter.
Jag ser vad jag tidigare ej sett: en stor städrobot med blinkande ljus som obemannad nöter marmorgolvet, utan att tröttna.
Men maskerna är beklämmande. I denna stadsdel vimlar det av hudfärger under och bakom dem. Vad skall vi med alla dessa utlänningar till?
Det är då jag ser dem. Tre somalier, unga män, hänger sysslo- och masklösa där och betraktar de jäktande med outgrundliga, svarta ögon.
Hur kan någon längre hävda att de inte gör nytta!