Denna dag surfar jag till tre dagstidningars hemsidor. En rikssvensk, en norsk och en tysk.
På den första klagar en mormor över att hon inte fått krama sina barnbarn. På den andra klagar flera personer i en artikel över samma sak. Och på den tredje är det en av huvudnyheterna – om det nu var att man inte får eller snart kommer att få krama, det var svårt att läsa med tårar i ögonen.
Hon som hatar har åstadkommit att jag skulle nöja mig med att åtminstone få veta om det fötts flera barnbarn.
Aldrig upphör jag att förundras över hur en enda mänska kan hata. Dessutom är det hon som en gång gick ed på motsatsen, för evigt.