«

»

dec 13

Möten, virus och mänskor, del 455

Ett irrbloss i adventet.

Av gammalt betraktades denna dag som en av årets allra mörkaste. Än dystrare blir den av det falska ljuset från en katolskt-hednisk ljusbärerska.

Det heter i profetian om Kristus, julens barn och Konung, att hans gestalt var vanställd så att mänskor dolde sitt ansikte för honom: men det var våra synder han bar och vår skuld lade han på sig.

Den falska ljusbärerskan bär ingas synder och när det i profetian heter att Frälsaren var förtrogen med lidande och kom bland de rika först efter sin död – i Josefs av Arimatea grav – så är hans motpol från början utvald för sitt utseendes skull och förtrogen med smycken och pälsverk. Hennes färd från kommersialismens högborg till domkyrkans trappa beledsagas inte av rop på död och korsfästelse!

Den första Lucia var en enkel flicka som enligt legenden offrade sig för sin kristna tro. Idag skulle hon med fasa också ha sprungit från sitt följe.