Jan Ersa, kan vi kalla honom, och Per Persa den andre.
Jan höll ett långt förmaningstal där han uppmanade mig att inte ha något som helst att göra med Per, som är den största skurken i trakten.
Per undrade för sin del om jag verkligen i detta projekt samarbetar med Jan, han uppmanade mig allvarligt att i så fall ta mig noga i akt för att inte bli utsatt för underslev. Jan är nämligen d. st. sk. i tr.
Nu börjar jag bli gammal. Vem skrev dikten om honom som ser en dödsannons och vemodigt konstaterar att vi föddes till antipoder och oslitlig var vår tvist?
Den sensmoral jag tänkte mig minns jag dock: detta är inte nödvändigt.