Nu tar vi då och kramar ytterligare ett frö ur samma morgon.
Jag gick en tidig promenad. Vid en korsande gångväg kom en pojke i 7-årsåldern släntrande. Det var mörkt och ensamt. Jag hörde ett rop men tänkte att han ropar med en kamrat i mobilen.
Men det var till mig han hade ärende.
-Se! sade han. Titta, jag har en ljusblå mobiltelefon!
Och han visade den. Ja, sade jag, den är fin. Möjligen var det ett barn med bokstäver, annars hade han knappast tilltalat en främling i natten (den mörka morgonen).
Tänk att man måste ha bokstäver för sådant.