Nej, jag hade inga föraningar.
Det var bara en dag som denna i början av november, ett annat år. Jag tänkte uppsöka henne på hennes födelsedag. Hon var inte hemma. Eller kanske var hon hemma, verkligen hemma, redan då jag förgäves ringde på dörren.
Dagen blev nämligen också hennes dödsdag. Man hör ofta sägas att någon gick bort alltför tidigt, att hans eller hennes liv blev alldeles för kort.
Det är en outhärdlig tanke. Långt eller kort, ett mänskoliv får inte värderas efter antalet dagar och år det varat. Tiden är så mycket mindre än livet självt.
Den olycka som ändade hennes liv kan inte heller ändras även om vi hade förmågan att återvända till den tänkta kritiska punkten – när bilen närmade sig – för att ställa om dess ankomst, några sekunder senare eller några sekunder tidigare.
Den kom när dess tid var inne och hennes. Och på det sjukhus dit ambulansen förde henne föddes inte långt efter detta nytt, levande liv till jorden. I rätt tid.
Förunderligt.