Om det finns någon som läst inlägg 373 (den 20 augusti) är det strängt taget överflödigt för honom/henne att läsa detta.
Det är nämligen som om det fanns ett kalkerpapper mellan Mimosa och honom jag talade med idag. Resonemanget följer samma mönster:
1. Församlingarna består av hycklare, AA likaså.
2. En alkoholist kan inte nyktra till därför att folk sårar honom.
3. Alkoholister är nämligen särskilt känsliga.
4. De har aldrig fått den förståelse och uppskattning de förtjänar.
5. Inte förrän nu, då de mött mig.
6. Och inte kan jag hjälpa med ett litet, litet lån?
Att bära vatten i ett bottenlöst såll och hälla det över ryggen på en alkoholiserad gås, det är det jag talar om.
Enligt Albert Camus måste vi förstå att Sisyfos innerst inne var en lycklig mänska.
Kanske det. Kanske det, ja.