Scen I: -Den står en timme för tidigt, sade parkeringsövervakerskan.
Sedan fotograferade hon bilen och parkeringsskivan och till sist satte hon en gul lapp med ett bötesföreläggande under torkarbladen. Sedan gick hon. Efter att oväntat vänligt ha försäkrat sig om att hon inte behöver skriva ut ”onödiga” böter för min bil, i rutan bredvid?
Scen II: In kommer bilens ägare, en ung kvinna. Hon ser lappen. Hon läser den. Hon ringer förtvivlat till numret på skylten. Men numrets hjärta är som is, det ges ingen pardon.
-Det är tredje gången idag! säger kvinnan förtvivlat.
Och när jag talar med henne, framgår det att hon trott att skivans idé är att ställa dess visare på det klockslag när fristen löper ut. Jag får upplysa henne om att man i stället skall ställa den på den tid när man anländer till parkeringsplatsen.
Scen III: (Den helt oväntade upplösningen.)