Jag går till spårvagnsplatsen för att möta dem och visa dem rätt väg. Där sitter de på bänken och väntar. Vi skakar hand och…
Va?
Det är första gången sedan början av mars. Det har varit enbart fjärrhälsningar sedan dess, lyfta händer, nickningar och bugningar.
Men denne man och hans hustru finner det vara under mänsklig värdighet att böja sig för ett virus. Det vore en annan sak om det faktiskt var en härjande farsot men i detta skede hos oss utgör coronan inget verkligt hot.
Och vi samtalar på vägen fram om hur viktigt det är att inte finna sig i det som överheten nu godtyckligt pålägger oss. Ingalunda ändrar viruset karaktär och blir ofarligare den 1 juni. Omkring oss surrar trafiken, man ser inga ansiktsmasker och allt är som förr.
Flockimmunitet är ett begrepp med osäker mening och betydelse. Men flockinsikten är säkrare: det är över nu och då får man inte låtsas att det fortsätter. En medicinsk angelägenhet har blivit politisk.