Hur barn kan uppfatta psalmer har hugfästs i uttrycket ”Trygga räkan”.
Men att barn och utlänningar kan råka ut för detta också på landets andra mål, var en nyhet för mig.
Hon som tilltalade utlänningen i metron var en gammal kvinna med omvändelsenit. Han var en ung man med en liten kamera och ett stort, utländskt leende.
Hon berättade, ville berätta, för honom om den jordiska kärlekens fåfänglighet. Som ung och nygift hade hon gått med sin man för att titta på två filmer om kärlek – kaksi rakkauselokuvaa.
Dessa ord var svårförståeliga för hennes bänkgranne.
—Katkarapuelokuva? frågade han förvånat. En film om räkor?
—Ja, nickade den gamla som hörde illa. De är farliga och falska! Det finns bara en verklig rakkaus!
Mannen log nu bekymrat. Är inte den finländska räkan trygg? Bör den undvikas?
Den gamla försäkrade att det förhöll sig som hon sagt. Mannen tittade sig förvånad omkring men stenansiktena omkring dem avslöjade ingenting. (De hade dessutom alla öronproppar och små dosor som de knaprade på i händerna.)
Och snart var det dags att stiga av. Den gamla var antagligen nöjd med att hon fört fram sitt angelägna ärende. Den unga var förbryllad.
Men även om förbistringen drabbat oss för syndens skull har Gud andra vägar att nå dem som vilse går. Han, vår vän för andra vänner, / sina barns bekymmer känner.