Till mina föräldrars bekanta hörde ett äldre par som förnekade att någon mänska någonsin satt sin fot på månen. Allt var inspelat i någon ödemark i USA.
Nu hör jag ett kaffesällskap diskutera samma sak. En av dem är av samma åsikt som de gamla.
Han ser ut att vara den mest självsäkra och framgångsrika i sällskapet. Han kom i en dyr bil och han verkar vänta sig att de andra låter sig övertygas. Han framför sina argument som om de var ovedersägliga fakta.
För den som vill visa att månfärden verkligen ägt rum är ett av argumenten – som ingen nämner nu – de spår månvandrarna lämnat efter sig. Inte bara redskap och symboler utan även fotavtryck.
När Kain mördat Abel, sade Herren: ”Vad har du gjort? Din broders blod ropar till mig från marken.” (1 Mos. 4:10)
Från början till slutet, från skapelsen till den yttersta dagen, talar Bibeln om att naturen fördärvas för mänskans ondskas skull.
Varför finner hon som hatar ingen ro utan jagas av onda tankar och depression?
Dina fotspår finns på månen. Och de dryper av blod.