«

»

aug 12

Möten och mänskor, del 134

Det händer ibland att jag plötsligt tänker: Nu ringer X!

Och efter någon sekund ringer faktiskt telefonen. Men den som ringt upp mig är lika ofta Y eller Z. Det är alltså själva strålningen jag på något sätt skulle ha registrerat – tankeöverföring är det inte fråga om.

Vår subliminala varseblivning på synens och hörselns område är väl känd och utforskad. Jag samtalar om detta med H. som menar att hon blivit offer för likgiltighet och okunskap när hennes elöverkänslighet inte tas på allvar.

Och jag läser en artikel på Sveriges Radio som dokumenterar boskapsdöd i området kring vissa anläggningar. I sydligare Europa demonstreras det mot utbyggnaden av 5G-nätet.

H. har nu hittat läkare som tar hennes symptom på allvar. Hon gråter (bildligt) över de många förspillda åren när hennes liv var begränsat.

Men vad ingen vetenskap kan förklara är den sympati vi känner för vissa mänskor. Det sade klick för kungen. Vanliga medborgare kan också erfara hur enkelt det är att arbeta tillsammans med eller samtala med en viss (i detta ögonblick ringer telefonen, jag ser namnet på uppringaren men hör ingenting, ringer tillbaka efter en stund men hon försäkrar att hon inte ringt mig. Tyvärr är jag inte lagd för mystiska spekulationer.) person.

Man är på samma våglängd, heter det i den breda folkmunnen.

Men huvudsaken är att H. fått hjälp.