«

»

dec 05

Möten och mänskor, del 095

En sjuksal i början av december. Det är kväll och belysningen är dämpad – ute regnar det kallt.

Fyra gamla ligger i varsitt hörn av rummet. Jag är ensam besökare, jag sitter tyst och det enda som hörs är en tung andhämtning från en av sängarna. Alla sover eller ligger som i dvala.

Det kunde vara en bild av stor hopplöshet och mänsklig skröplighet. Då hörs plötsligt en röst!

Från en av sängarna ljuder en synnerligen välmodulerad röst, mycket högt och med tydlig diktion på klingande helsingforsiska där inte en konsonant går förlorad:

Kan jag få ”Värdinnans special”!

Så faller tystnaden igen, lika plötsligt.

”Tvenne lagar styra människolivet”, skriver Stagnelius i Suckarnes mystér. ”Makten att begära / är den första. Tvånget att försaka / är den andra.”

Rösten i halvmörkret blir en påminnelse om det som en annan skald, Edith Södergran, skriver om – nämligen: ”Landet där all vår önskan blir underbart uppfylld.”

Stagnelius och Södergran är poeter och de har bara en oklar aning – i de anförda dikterna – om det de syftar på. Bibeln talar klarspråk.

Himlen är den plats där makten att begära förlikats med tvånget att försaka. Jesaja profeterar: ”Då skola de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Då skall den lame hoppa såsom en hjort, och den stummes tunga skall jubla.” (35:5-6)

Var är då all mänsklig skröplighet? Där är Korsspindelns välde brutet, där möts de som på jorden skildes åt av ondskans makt.