Under och efter en kort sejour i bokförsäljarbranschen möter man mänskor för vilka en särskild bok eller författare haft stor eller avgörande betydelse.
De intressantaste fallen är naturligtvis de som handlar om jämförelsevis obemärkta verk och upphovsmän.
Jag förbigår i detta sammanhang pingstlitteraturen, de alster som saluförs av pingstvännernas och likasinnades förlag. De är för det mesta teologiskt – och litterärt – värdelösa eller direkt skadliga för troslivet men läses tydligen ändå av många.
En man, en lärare, förklarade att han haft stort utbyte av Norman Vincent Peales självhjälpsböcker. Den mest kända titeln på svenska är väl Var positiv – lev lycklig.
Nu för tiden var person
håller på med suggestion
och själv man avgör nu sitt väl och ve.
När den stora skrällen kom
köpte jag en bok därom.
Hatten av för gamle herr Coué.
Jag lärt att hur åt helsike det hela än må gå
ska man bara hålla huvu’t upp och säga:
“Det går bättre och bättre dag för dag.”
Sångtexten är från Ernst Rolfs revy år 1924. Emile Coué finns på svenska i en bok betitlad Hur man vinner herravälde över sig själv genom medveten autosuggestion. Jag läste den en gång för mycket länge sedan och därefter gjorde jag en sak jag inte tidigare förmått. Men längre än så sträckte sig dess inflytande inte för mig.
Och Peales och Coués inflytande på allmänheten har väl tassnat av med åren men i deras ställe har kommit riskablare metoder. Mindfulness är en sådan på modet. Den baseras på kvasireligiösa österländska föreställningar (vilket nogsamt förnekas när den smugglas in i statlig och kommunal social- och hälsovård) men kan sammanfattas i orden ”självisk andlighet”.
Mänskan är en inkonsekvent varelse och läraren som läste Peale förstår trots allt vad evangelium är för något – en oförtjänt nåd. Många av bokvurmarna fattar aldrig detta, hur lärda de än blivit.