-Gunnar Ekelöf är den störste diktaren på svenska!
Det var ju också ett påstående men han som framförde det är en lärd man och en insiktsfull kännare av poesi. Det bör tas på allvar.
De senaste inläggen, om tid och om drömmar, utgick i form av fria associationer från olika författares alster. En märklig sak med mänskors möten är ju att vi ofta återupplever dem i förklädd form – främst i drömmen men också i stunder av skärpt medvetande.
Jag drömde om en mänska från min ungdom, en flyktig bekantskap utan känslomässigt innehåll som jag inte anade kunde ha någon betydelse för mitt senare liv. Det tog också länge innan drömmens mening gick upp för mig – men det var en smärtsam mening och därför var den väl paketerad och inslagen i många lager av vaga associationer.
Det matematiska geni jag nämnde några inlägg tillbaka visade mig entusiastiskt på de matematiska formlernas estetik. Mandelbrots fraktalgeometriska bilder återkommer i mindre medveten form i alla de mönsterbilder mänskor gjort sig i historien, både i konsthantverk och i utsmyckningar av vardagens redskap.
Kanske kunde en matematiker bevisa att ett musikstycke, en dikt eller en målning är fula och osköna. Men hans bevis hämtar i så fall sina argument från matematikens arena och han kunde lätt vederläggas på andra fält. En dikt kan vara medvetet oskön med fulheten som verkningsmedel – eller överraskningsmomentet.
Hon som hatar förde in svekets disharmoni i min, mina barns och mina barnbarns tillvaro. För hennes meningsfränder är Gunnar Ekelöf säkert stor men min sagesman ovan är en mycket timid och välvillig man. Kanske och antagligen menade han så: det fula och onda är skönt, om diktaren lyckas i sin avsikt att skildra vår onda verklighet sådan den är. Han citerade några rader:
Helvetes-Brueghel – detalj
Vad helvetet är 3vligt!
Där sitter lorteraner och kissoliker
och bönar på latrin och kräkiska:
Glor jag in excelsis Deo?
Pax in terrore!
Hå, min i busken bonae voluptatis!