Mångläseriet, sade Martin Luther, gör dig inte from. Det är de få, goda böckerna som gör det.
Och det också i ordets ursprungliga betydelse: klok, förståndig och rättrådig.
Härbärgena för hemlösa i Helsingfors har blivit allt färre och förvisats bort från stadens centrum. I dessa har raderna med glanslösa järnbritsar numera ofta ersatts av små avskilda ytor med möjlighet att förläna boendet något slags personlig prägel.
En mycket personlig prägel hade mannen jag mötte gett sin varelse. Där fanns tre böcker förutom Bibeln. Tre höga, svarta volymer som jag kände igen – det var Luthers verk i urval på finska, en utgåva från femtiotalet.
Denna syn kommer knappast att förevigas i någon tidskrift för heminredning men den kommer att bestå hos mig. Jag har i min nygirighet själv svårt försyndat mig mot Luthers maxim men jag hoppas kunna göra bättring. Orden bör blir färre, tyngre.
Ett föredöme för mig är en äldre kollega som varje morgon ägnar ett litet stycke i en andaktsbok ett ingående studium och i marginalen tillfogar många hänvisningar och korshänvisningar till andra likasinnades verk.
Och vad sade mannen jag mötte själv om allt detta?
Ingenting.