”Mogadishu Avenue” kallas en gata i Havsrastböle, beläget i stadsdelen Nordsjö i nordöstra Helsingfors. Andelen inflyttade somalier är hög här – därav namnet.
Nordsjö har ett centrum vid namn Mosaiktorget, en passande benämning. Där finns alla de faciliteter som behövs i detta jordiska liv, från lopptorg och snabbköp via simhall till kulturcentrum och gymnasium.
Det man dock saknar är ett bokinkast där lån kunde återlämnas utanför öppettiderna. Dessutom stod min bil olagligt parkerad och det var ännu tio minuter tills biblioteket skulle öppna sina dörrar.
Jag vände mig därför till ett plagg som också väntade.
–Skulle du, frågade jag plagget, vänligen kunna lämna in denna bok när de öppnar?
Det tog en stund innan burkan förstod vad jag menade. Språkförbistring gjorde sitt till. Men sedan rörde sig ”ärmarna” på ett sätt som visade att den (hon) både förstått och accepterat.
Man kan uttrycka mycket tjänstvillighet med hjälp av en burka. Tankarna gick till Tranströmer – som ”har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket” (Ur Madrigal).
Burkärmarna omfattade min bok och jag log så tacksamt jag kunde på somaliska. Nordsjö är ingen gästvänlig plats, även om de gigantiska hyreskasernerna är i ett oklanderligt skick och de flåshurtiga kommunala skyltarna försöker signalera ett valhänt ”välkommen trots allt”.
Men där bor åtminstone en vänlig själ i en okänd burka och det var befrielse nog.