Nelly (Leonie) Sachs flydde Förintelsen till Sverige och levde där i enkla förhållanden med sin högt vördade och ömt vårdade mor. I Tyskland dröjde det länge innan man noterade hennes insatser, kanske var det också så att det först var förföljelsen som gav hennes alster högre kvalitet och intensitet. Utan jämförelser i övrigt kan man tänka på Strindbergs förföljelseidéers betydelse för litteraturen – vissa forskare har ju menat att de var självframkallade i skapande syfte.
Så var inte fallet med Nelly Sachs. Hon var övertygad om att vara utsatt för nazistiska konspirationer också i landsflykten och efter krigets slut. Hon kände också den överlevandes paradoxala skam som många som undkom Förintelsen vittnat om. Men hon fann också oöverträffade metaforer för Israels nya exodus:
In den Wohnungen des Todes.
O die Schornsteine
Auf den sinnreich erdachten Wohnungen des Todes,
Als Israels Leib zog aufgelöst in Rauch
Durch die Luft –
Als Essenkehrer ihn ein Stern empfing
Der schwarz wurde
Oder war es ein Sonnenstrahl?
O die Schornsteine!
Freiheitswege für Jeremias und Hiobs Staub –
Wer erdachte euch
und baute Stein auf Stein
Den Weg für Flüchtlinge aus Rauch?
O die Wohnungen des Todes,
Einladend hergerichtet
Für den Wirt des Hauses, der sonst Gast war –
O ihr Finger,
Die Eingangsschwelle legend
Wie ein Messer zwischen Leben und Tod –
O ihr Schornsteine,
O ihr Finger,
Und Israels Leib im Rauch durch die Luft!
Frihetsvägen för Jeremias och Jobs stoft heter alltså döden. Kanske med tanke på Karin Boyes dödssätt sade Nelly Sachs att hon helst ville lägga sig ner i snön. Men Job säger också: ”Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.” Profetiorna om Kristus, dödens besegrare, vill judarna inte kännas vid.
Det är därför en tröst att döden finns för den som är plågad av mänskors ondska, även om dess ansikte är förfaseligt. Hon som hatar äger ju inte längre löftet – hon har medvetet förkastat det genom att försvära sig åt hatet – om tårar som skall avtorkas.