”Att åse lidande gör gott — att tillfoga lidande gör ännu mera gott.”
Detta citat ur Nietzsches Om moralens härstamning kunde hon som hatar ha som sitt motto.
I den bok av Ann Heberlein jag följt berörs några romangestalter i samband med citatet ovan. En av dem är Kurtz i Färd mot mörkrets hjärta.
Den tillvaro denna galning byggt åt sig i det innersta av Afrika är – antagligen – en bild av mänskosjälens yttersta förnedring och ondska.
Hon som hatar började också sitt vuxenliv i normala banor, åtminstone utåt sett, liksom Kurtz i romanen. Men hatet och ondskan tog överhanden och att både åse och tillfoga lidande har blivit hennes normala tillvaro.
Hon är blind nu.
Hon ser vad hon gör och gjort men ser det ändå inte. Hon tror sig själv god och tror att hennes hat och hennes ondska är rättmätiga och försvarbara.
Hennes offer väntar på, längtar efter döden.