Om de flesta holländska romaner utspelar sig utomlands och om Vestdijks historiska romaner förefaller hektiska och överlastade, håller sig Henrica Judith van Nijnatten-Doffegnies till hemtrakten och handlingen flyter lugn som IJssel.
I hemlandet har hennes böcker sålts i över en miljon exemplar och även i Finland har hon varit populär. Under namnet H J van Nynatten har många av hennes böcker översatts till svenska, på finska har de utkommit med stavningen Nijnatten.
Hennes skildringar av livet på landet för också tankarna till Förlaget Bros utgivning före och efter andra världskriget. I De aarde is mijn vaderland hittar vi en av världslitteraturens många varianter på temat den förlorade sonen, en liknelse som ju även handlar om den hemmavarande. Här är sönerna döttrar med olika läggning och temperament. En droppe zigenarblod i släkten antyder en förklaring till skiljaktigheterna.
Det är fråga om romaner med garanterat underhållningsvärde och jämförelsevis lyckligt slut, inga (för läsaren) hjärtskärande tragedier, vardagsinteriörer som i många av de stora holländska bildkonstnärernas verk.
Sådant kunde livet också ha varit.