När man fördjupar sig i litteraturens historia och kommenterar enskilda verk och författare, tränger sig ibland dagsaktuella händelser på.
Så skedde vid läsningen av Harry Mulischs tidigare (1.11.) nämnda bok Siegfried. Bokens huvudperson, en känd författare, är närmast besatt av tanken på att förklara fenomenet Hitler. Inte mänskan Hitler, det är som om Hitler i boken blivit en metafysisk storhet, en omänska, en inkarnation av ondskans begrepp.
Och så läser jag då om barnmorskan som av en domstol i Sverige döms skyldig att medverka till mord på ofödda barn (4.11.).
En annan holländsk författare och tänkare, den store folkrättsfilosofen Hugo de Grot eller Grotius, sade: ”In het niet weten van sommige dingen ligt een groot stuk wijsheid.”
Det är inte en framkomlig väg att försöka leva sig in i hur den kvinna är funtad, som vill döda och som låter döda sitt barn. Det går inte att förstå ondskan och man bör inte heller försöka.
Men i Sverige är det vanligt att politiker i olika partier kallar sig ’feminister’. Denna hatets ideologi är i Sverige också organiserad bl.a. i ett parti som kallar sig Feministiskt initiativ.
Ett av de krav man har på sin agenda är ”rätten” till fri abort.
Vår kristna tro lär att Gud skapade mänskorna till man och kvinna och Jesus säger att de i äktenskapet förenas till ett. Ingendera maken har någon ”rätt” till sin egen kropp och sitt eget liv och barnen är deras gemensamma.
Feminismen, nazismen och alla andra hatets läror lierar sig alltid med själviskheten. Därför står kristen tro i en evig konflikt med dessa.
Vår uppgift är inte att kräva och hota utan att ge, att skydda och värna de svagaste och hjälplösa.