Många litteraturvetare lider av vanföreställningen att en författare inte kan ställas till svars för vad personerna i hans eller hennes böcker säger, gör och tänker.
Ändå är de naturligtvis ansvariga i lika hög grad som är fallet i all annan mänsklig verksamhet. Vi har en moralisk skyldighet att försäkra oss om att produkterna och resultatet av vårt arbete inte missbrukas.
Holland har gjort sig känt för ruttna värderingar. Efter att landet under 1600-talet och långt in på 1700-talet utgjorde en verklig och nödvändig fristad för mänskor som förföljdes för sina åsikters skull, fick den s.k. liberalismen småningom ett egenvärde och började missbrukas.
Därför är modern holländsk litteratur också ofta obehaglig. Den bok jag påbörjade läsningen av är Oek de Jongs Cirkel en het gras, han är mera känd för romanen Pier en oceaan.
Jämför man nämnda bok med exempelvis Mulischs roman (1.11.) är de Jongs längre, tråkigare, men- och skamlösare samt ännu självtillräckligare.
Att självtillräckligheten går med hatet i armkrok är en insikt som regelbundet bekräftats under den litterära odyssé som denna blogg utgör. Där JAG står i centrum trivs också hatet.