Också i Grekland fördes en språkstrid. Turkarna regerade landet åren 1453—1821 och detta medförde säkert att man särskilt slog vakt om det gamla, antika språkbruket i de ockuperade områdena medan förhållandena i början var friare på de öar som inte behärskades av turkarna.
Dimotikí heter det s.k. folkspråket som de flesta författarna skriver på idag men det var först mot slutet av adertonhundratalet det kom i skönlitterärt bruk.
Men grekiska är ändå grekiska. Cyprioten Kostas Montis skriver:
Ελάχιστοι μας διαβάζουν
ελάχιστοι ξέρουν τη γλώσσα μας,
μένουμε αδικαίωτοι κι αχειροκρότητοι
σ’ αυτή τη μακρινή γωνιά,
όμως αντισταθμίζει που γράφουμε Ελληνικά.
I Sverige förfaller det svenska språket snabbt. Om man går till en av de större dagstidningarna eller Sveriges Radio och läser en slumpvis utvald längre artikel på nätet, hittar man vanligen snabbt ett stort antal språkfel.
För att genast bevisa detta går jag till sr.se och läser en av dagens artiklar, rubriken är ”Vill köpa svenska vapen”.
I artikeln intervjuas en ”Saudarabien Kännare” i Lund. Två klipp:
”– För mig var det en opassande tid att självaste svenska statsminister ska resa dit. Han kunde ha skickat någon tjänsteman, säger han.”
”– Om Löfven kan uttala sig om detta och också bjuda in Saudierna och Jemeniterna på fredssamtal så kommer det ut något som kan ursäkta den här dåliga smaken som vi har nu, säger han.”
Sådan är det svenska språkets framtid. Ja, artikeln handlar uttryckligen om framtiden: ”Saudiarabien leder en koalition som sedan 2105 strider mot de shiamuslimska Hothirebeller som tagit kontroll över stora delar av grannlandet Jemen.”