Månatligt arkiv för februari 2024

Fru och herr Melin umgicks i finare kretsar men jag blev familjebekant genom deras son, som studerade samtidigt som jag. Nu såg jag trångsynte Ture åter i centrum. Han kom gående mot vimlet, han såg inte mig men jag ställde mig framför honom och presenterade mig. Han betraktade mig närsynt en stund och vidkändes så …

Fortsätt läsa »

BBC brukar excellera i överord, särskilt på sportsidorna. Det ena osmakligare än det andra. Nu var det en ung kenyansk maratonlöpare, innehavare av världsrekordet på distansen, som dog i en bilolycka. Mo Farah, brittisk OS-segrare, uttalade sig på BBC: – Han skulle ha kommit att ha en otrolig (unbelievable) karriär! Lordifierade Sebastian Coe, likaså OS-segrare …

Fortsätt läsa »

Det stod också en ung man på hållplatsen och han berättade att han väntar på bussen som skall föra honom till en skola med integrerad undervisning. Själv har jag snart lämnat livets skola bakom mig och i den har jag åtnjutit integrerade erfarenheter under en längre tid. Visst har jag antecknats i befolkningsregistren som närvarande …

Fortsätt läsa »

Änglarnas antal är tusen sinom tusen och därför kan man träffa på lediga sådana tom. under skolornas sportlov. Men jag visste inte att det var sportlov. Jag väntade på morgonbussen. Som då aldrig kom men i stället plockade ängeln upp mig och körde mig nästan ända hem. En stor del av de änglar jag kunnat …

Fortsätt läsa »

En upphetsad fågelskådare flaxade vilt med armarna och utbrast: Det är vår, det är vår! – Jo nej, sade jag… ingen har väl bestridit er äganderätt… ja, du menar förstås årstiden! Han instämde. Han hade fångat uppgifter i flykten om de första flyttfåglarna i Hangö. Men jag vandrade ”hemåt”. Jag hann ifatt en halvbekant sur …

Fortsätt läsa »

Änkefru Memoria Melin visade mig sitt kylskåp. Där fanns ingen mat. ”Jag är gammal och nu lever jag på minnen”, gnolade hon med darrande stämma. I skåpet fanns gamla papperslappar och gulnade ark, där fanns en mängd små föremål, stenar, torkade blommor och mycket annat. Det förvånade mig, ur rent näringsfysiologisk synpunkt, att ett sådant …

Fortsätt läsa »

Småskolan var ett trivsamt gammalt hus och det stod på en backe utan omgivande, synliga stängsel. Jag skulle egentligen ha inlett med bekännelsen att jag nu, nära livets slut, insett att jag tyckte om den tiden. Men man får bara inte börja en skrivelse med ’jag’. Men dessa stängsel lät vår välmenande lärarinna oss internalisera …

Fortsätt läsa »

Nu kan det avslöjas! Elma (55) slår ett överraskande faktum i bordet: det är gröt hon äter på morgonen! Alla nyttjare av sociala medier är chockade! Och inte blir upphetsningen mindre av det hon sedan tar sig före! Hon går ut på promenad iklädd en grå vinterrock som försätter alla mötande i trans! Vilka fyra …

Fortsätt läsa »

Nu får det vara nog med färger, tänkte jag, men vädret var av en annan mening. En blå vind blåste upp och tvingade sig på mitt medvetande. ”Hur luktar blått? Hur luktar blått?” envisades den i alla springor. Och jag måste, bara måste, berätta. Det gula från i förrgår är glömt då världen är blå. …

Fortsätt läsa »

Det stog ett mörksvart åskmoln borta vid horisonten. Det slog sig för knäna och gapskrattade och log så innerligt belåtet som bara ett stormmoln ler. I jämförelse med henne som satt vid bordet. Hon var försänkt i en djup bedrövelse. Hon hade mist pengarna, sålt både smöret och margarinet och tjuvar hade farit iväg med …

Fortsätt läsa »