Månatligt arkiv för augusti 2020

-Sitt! skriker de. De är två små flickor på strandstigen med en stor hund. Till sist fattar hunden och sätter sig. På gatan vandrar sedan en yngre kvinna framför mig med en stor schäfer. När hon skall korsa gatan, ropar hon: ”Sitt!” Och medan en förare otåligt väntar vid skyddsvägen, bringar hon småningom djuret till …

Fortsätt läsa »

Stadsplaneraren ville efterlikna en medeltida stad. Det var en uppgift jag hörde i förbifarten ur någon radioapparat. Min fråga är: varför? Inte kommer han ändå att lämna bort vatten, avlopp och parkeringsplatser. Det han uppenbarligen eftersträvar är vindligheten och han tycks ge den något slags egenvärde. Och sådan fanns det i den stad jag besökte …

Fortsätt läsa »

Sexton-sjutton, tänker jag. Så berättar hon att hennes far är nästan nittio. Och till sist framgår det att hon snart fyller trettiofyra. Men naturväsen åldras inte som vi. Och hon kommer från ett annat land. Varför kom hon hit? Helt enkelt för att hon ville det, just till Finland av alla världsens länder. På samma …

Fortsätt läsa »

Inte sedan Eugen Schauman sköt Bobrikov har jag sett så många utryckningsfordon på en och samma plats. Och brandmän, ambulanspersonal och poliser. Det ser inte ut att vara någon stor olycka. Bara en person verkar ha suttit i den bil som nu dras ut ur trafiken och fordonet är inte så illa tilltygat. Han eller …

Fortsätt läsa »

Det finns en sjö, där jag som pricken på verket till sist möter en hydrolog. Jag är redan höstligt ensam när han träder ut på bryggan och säger att det finns blågröna alger i vattnet. Jag vet det redan: som tårar i dimma såg jag sjok av de små liven omkretsa mig i sjön. Men …

Fortsätt läsa »

Det finns en sjö, som jag nu lämnar – åtminstone vad gäller inläggens stående början. Det finns ju också andra sjöar, det finns skog och mark och det finns städer och mycket annat. Plättar, potatis, myggor m.m. Morgondagens inlägg blir det sista sjö-. Det är inte höstens händelselöshet som gör det, det förhåller sig tvärtom. …

Fortsätt läsa »

Det finns en sjö, där sällsamma varelser från andra världar stundom besöker oss. Hon kom ur skogen och styrde stegen mot bryggan. Hon klädde av sig. Först solglasögonen och de vita hörsnäckor med vilka hon – antagligen – lyssnade till musik. Så stod hon där beredd att hoppa i vattnet eller kliva ner… men det …

Fortsätt läsa »

Det finns en sjö, där aftonen lämnar poeten ensam i tankar på Hoppande Tantens Brygga. Poet betyder görare. Det jag gör är att spinna vidare på tantens fasa. Att anatomin utnyttjas till förstärkningsord är ingen ny företeelse och gäller inte bara ungdomar. (M. uttalar exempelvis som sin övertygelse att strandens ryssar bör återvända till sitt …

Fortsätt läsa »

Det finns en sjö, där äldre tanter hoppar jämfota på bryggan av ilska. Det där var licentia poetica, det, och det betyder att små överdrifter må tålas. Jag kan nämligen inte med bestämdhet hävda att båda hennes fötter momentant var i luften samtidigt. Inte heller var hon flera. Objektet för hennes ilska var två. Unga …

Fortsätt läsa »

Det finns en sjö, där stillheten bryts av ett olidligt oväsen från en cd-spelare. Dunkdunkdunkdunk. Trots (1) förbudet mot störande oljud. Det är ett sällskap på tre personer. När jag går förbi ser jag också (2) spritflaskorna de tagit med sig. Och (3) en stor hund! En av männen går ut på bryggan och (4) …

Fortsätt läsa »