Visst är också Kazuo Ishiguros (2017) berättelser fiktiva men de följande prisvinnarnas – Olga Tokarczuks och Peter Handkes (2019) – böcker är därtill orealistiska i all sin realism. Olga Tokarczuk redogör ytterligt detaljerat och exakt för händelser som aldrig ägt rum men inte heller kunde ha ägt rum.
Hon är psykolog och Carl Gustav Jung har inspirerat hennes skrivande. Hur kommer det till synes, om det kommer till synes? Hon har själv sagt att allt som kunde hända är sant – i litteraturen. Där Freud använde myterna för att beskriva mänskans medvetande, där flyter mänska och myt samman hos Jung. Vårt liv är inte så entydigt som vi tror. Kvantfysikens axiom att en partikel kan befinna sig på två ställen samtidigt, kanske också betyder att vi kan vara obefintliga på två ställen samtidigt? (Det antyder hon i Löparna.)
Tocarczuks magiska realism skiljer sig från både den sydamerikanska magiska realismen och den afrikanska variant som Ben Okri företräder. Kanske är det en särskild europeisk, mellaneuropeisk variant.