Sitt namn likmätigt är Alexander Kluge känd som filosof och tänkare och, även om han vill vara författare, förgrundsgestalt för det som kallades den nya tyska filmen på 60- och 70-talen.
Han är synnerligen prisbehängd i sitt hemland Tyskland.
Som också Kluge hörde till Gruppe 47 är hans stil experimenterande på många olika sätt. Och den nya filmen, den var den samhällskritiska som fick sin flygande start ungefär samtidigt som studentoroligheterna och -demonstrationerna i Europa år 1968.
Det finns i varje samhällskritisk rörelse ett äkta moraliskt engagemang men också en stor mängd av dessa som av marxister har kallats ”nyttiga idioter”.
De förstår inte vad saken rör sig om.
Och sedan har vi sett dem ångra sig, skäggradikalerna, en efter en. Bara igår betraktade jag förvånad i medierna utgjutelserna av en s.k. ”kändis” som ångrade sin karriär.
Idag har feminismen många anhängare. De nyttiga menar att de har blivit varse någon orättvisa någonstans – kanske har de rätt i just det fallet – och så tar de sig den beteckningen.
De förstår inte att redan namnet ger till känna att rörelsen vill skapa split och splittring och – när det gäller de allra svagaste, de ofödda barnen – slakta och döda efter behag. Den står i dödens tjänst.
Men när de mödrarna ångrar sitt blodiga verk, är det för sent.