Och Amsterdam liknar The Blind Assassin (22 januari) i det att en huvudperson är en död kvinna när boken börjar.
Denna gång handlar det om några män som stått i förhållande till Molly. Det handlar också om solidaritet och brist på sådan, och om vänskap — verklig och inbillad sådan. Överraskande nog handlar det glimtvis också om nåd, förlåtelse och rakryggad konsekvens.
Det märker man kanske inte om man inte vet vad sådant är. Och man vet vad sådant är om man tillägnat sig vissa andra av Bookerböckerna — jag tänker då särskilt på de tidigare här presenterade verken av Coetzee (24 januari) och Barnes (31 december).
Jag börjar misstänka att samväldeslitteraturen har många flera inlån än vad en läsare från Norden förstår. Det är inte bara ord som citeras, det är också tankar och känslor. Det finns kanske också polemik inte bara Bookerförfattarna emellan utan en ständigt pågående holmgång med de gamla klassikerna.
Vårt land är fattigt, skall så bli. (För den, som guld begär.) Och aldrig upphör litteraturens skola för livet även om vi en gång dimitteras, befordras eller sänks.